Stenungsund IBK har tappat mängder av spelare. Det började med att Klara Gustafsson och Emma Holmberg gick till Partille. Två tongivande spelare försvann till en konkurrentklubb. Sedan kom pandemin och säsongen stängdes för gott, skulle det visa sig.
SIBK dam har en knapp handfull spelare kvar sedan förra säsongen.
– Eftersom vi lade ner så tidigt i pandemin har en del hunnit hitta andra intressen. När innebandyn kommer tillbaks har de inte tiden för det längre, för de håller på med annat. Det är padel, hästar, barn eller vad fan som helst, säger Wilma Eriksson, som gör sin sjätte säsong i division 1.
LÄS MER:Stenungsund skakade om serieledaren Lerum – sänkta av en golvrullare
Där finns gott om rutin. Förutom moderklubben SIBK har hon även spelat i Marstrands IBK, som senare blev till IBK Kungälv. Det kan behövas när laget har fyllt på med 16-åringar som spelade juniorinnebandy för några månader sedan.
Van att vara yngst – men inte nu längre
– Jag tycker inte att man tänker på att de är så pass mycket yngre, Jag har alltid varit med om att alltid varit yngst i laget. Och nu är jag en av de äldsta. Ändå är jag bara 23 år. De andra 15-16, konstaterar Wilma Eriksson.
Hon fortsätter:
– Förra säsongen var inte så lång, men vi var väldigt få i laget. Och nu är fyra-sex spelare kvar från förra året. Att 05:orna har kommit upp är jävligt bra och de gör det jävligt bra också. Sedan märker vi fortfarande att vi inte hunnit spelat ihop det så pass mycket att vi får ihop det tillräckligt och vet var vi har varandra.
Den här säsongen går helt på att fortfarande vara ett division 1-lag nästa år.
– Håller vi oss kvar det här året blir det lättare nästa år. Då kommer ännu fler tjejer som är 06:or Och kan stötta upp truppen ännu mer. Vi är väldigt nöjda om vi håller oss kvar, menar Josefine Borgersen.
I år är det inte aktuellt med några spelare födda -06 i laget.
– De får inte spela med oss ännu. Tror inte vi har pratat om att ha några förväntningar, men outtalat ska vi klara oss kvar. Som det ser ut nu är vårt mål att klara oss kvar i mitten. Det tror jag att vi kommer klara, säger Wilma Eriksson.
