Lena Hermansson Rylidens son hittades död i sin bostad i Hässleholm 2009 efter att ha tagit en överdos.
Sedan dess har Lena på olika sätt bearbetat sin sorg.
I höstas tyckte hon att tiden var inne för att starta en anhöriggrupp för föräldrar till missbrukande barn.
– Att starta en grupp här på Tjörn har varit en dröm för mig sedan länge. För jag vet att det är många som behöver hjälp, säger hon.
Men de har inte vetat vart de ska vända sig?
– Precis så är det. Därför är jag så glad över att dessa människor hittat hit.
Du kanske startar fler grupper i framtiden?
– Ja, jag hoppas kunna göra det, i Stenungsund till exempel.
Efter att ST-tidningen skrivit en artikel om Lenas föredrag på Capio Almö i november 2022, började folk höra av sig till henne via Facebook.
Kontakterna utmynnade i att hon fick tag i en lokal och kunde starta en grupp med åtta personer.
Medberoende och förnekelse
Gruppen har nu träffats ett tiotal gånger i Myggenäs församlingsgård och pratat om problemen kring droger.
ST-tidningen fick vara med och ta del av samtalet under en av de första fina vårkvällarna för året.
På mötet pratades det bland annat om att föräldrarna tagit för mycket ansvar för missbrukaren under årens lopp, och att man förnekat sitt barns problem.
Det talades även om skuld och skam.
– Allt detta ingår i medberoendet. Och medberoende är det svåraste man har att hantera som anhörig, säger Lena Hermansson Ryliden.
När hon lånade ut pengar till sin son Jesper för att han skulle kunna köpa en lägenhet så gjorde hon det för att hon trodde det var för Jespers bästa.
Förstört livet
Inte för att det skulle möjliggöra ett fortsatt missbruk.
– Jag har fått en mängd insikter efter det. Jag visste inte vad medberoende var för nånting då.
Flera i Lenas grupp vittnar om hur medberoendet har förstört deras egna liv.
De har fått svårt att arbeta och sjukskrivit sig. En del har också lånat ut stora summor pengar till sina barn – även om de är över 30 år gamla, och kanske borde kunna stå på egna ben.
– Min son är skyldig mig 500 000 kronor. De pengarna lär jag inte få tillbaka, sa till exempel en av föräldrarna på mötet.
Vad har pengarna gått till?
– Droger förstås, men också till vardagsutgifter som att köpa bussbiljetter, mat och annat.
Tårarna kommer
När en annan förälder vill berätta sin historia kommer tårarna. De andra stöttar så gott det går och någon hämtar lite hushållspapper.
– Jag tycker att det varit värdefullt att vara med här även om jag tappat hoppet när det gäller mitt eget barn.
– Jag bara väntar på det där jobbiga samtalet när de ringer och berättar att han somnat in för gott. Det kommer ju att bli så om han inte ändrar sig. Men han vill ju inte...
LÄS MER:De hjälper ungdomar som fastnat i missbruk
LÄS MER:Kurs om droger – för oroliga föräldrar
LÄS MER:Unga Stenungsundare med beroendeproblem kan få hjälp – i Mölndal
