Hur sportjournalistik i allmänhet och den svenska i synnerhet mår år 2023 hamnade verkligen i fokus efter EM-kvalmatchen på Friends Arena.
Normalt sett väcker en sådan match inget större intresse mer än bland de närmast sörjande. Sverige på plats 21 i Fifa:s ranking mötte Azerbajdzjan hundra platser längre ner. Programenligt vann också Sverige med 5–0 i en landskamp som inte var den sexigaste som spelats.
En antagligen segerupprymd Janne Andersson, som pressats hårt inte bara de senaste dagarna utan också sedan generationsskiftet i landslaget blev ett faktum, trodde sig få frågor kring segern.
Istället möttes han av spörsmål kring varför Jesper Karlsson inte fick spela mer än tio minuter...
Modern TV-historia
Jesper ...vem? För er som inte riktigt hänger med i svängarna i den nederländska högstadivisionen har den 24-årige hallänningen gjort flera bra säsonger i AZ Alkmaar där han snittar en balja i var tredje match.
Frågeställningarna från Bojan Djordjic ledde snabbt till en hätsk diskussion snarare än en intervju där förbundskaptenen till slut i vredesmod lämnade TV-studion allt medan de övriga tre runt ståbordet på Friends Arenas innerplan inte sa ett pip.
Kanske för att trion var chockade över den moderna TV-historia de just blivit vittnen till men kanske också för att det som skedde helt enkelt inte följde ”mallen” av hur frågeställande i direktsänd kommersiell TV ”ska” gå till. Och ingen kom heller sig för att bryta när det gick överstyr. Man kan onekligen fråga sig varför...
Efterspelet har – bland annat – dominerats av en förbundskapten, som helt tappade det, och om Jannes fråga till Bojan ”vem representerar du?” kan tolkas som rasistiskt eller inte.
Janne har vid flera tidigare tillfällen med emfas förklarat hur oerhört sårande det är att få en sådan kommentar påklistrad på den egna personen, men jag tänker att Bojan också kunde ha svarat att ”jag representerar det TV-sändande bolaget”.
Han kunde också ha sagt – och nu är jag ironisk – ”fackförbundet TFTI: Tidigare Fotbollsproffs Tyckares Intresseklubb”.
”Journalistens fel”
Bojan är en före detta fotbollsspelare med ett förflutet i Manchester United åren 1999-2004. Under de åren gjorde han en (1) match för A-laget: ett inhopp i en kvart borta mot Tottenham. Den övriga tiden var han utlånad till Sheffield Wednesday, AGF och Röda Stjärnan.
Åren 2004-15 spelade han för nio klubbar i sju länder. Han vann liga och cup med Röda Stjärnan för snart 20 år sedan men är inte noterad för någon A-landskamp.
Baserat på detta kan man tycka att han så att säga ”har på fötterna” när han ska tycka till om fotboll...eller så passar inte skorna alls.
Vad Bojan däremot INTE är – ja, det är att vara journalist. Kring detta faktum läser jag en intressant krönika på journalisten.se av Sveriges Televisions USA-korrespondent Fouad Youcefi. Under rubriken ”Allt var Djordjics fel” skriver han:
”Det viktigaste målet med intervjuer är att få svar på frågan. Därför är varje misslyckad intervju journalistens fel” och ”under intervjun på Friends Arena hinner Djordjic begå flera intervjutekniska dödssynder. Han använder laddade ord, han ställer flera frågor i en, och han kommer med påståenden utan frågor.”
Alla i branschen vet vad det handlar om: att ställa så kallade öppna frågor men också att lyssna. Intervjun blev därför helt misslyckad...men det blev å andra sidan bra TV. Vad nu bra TV är. Eller så är det – återigen – sportjournalistik i ett nötskal år 2023: den just spelade landskampen hamnade i bakgrunden när efterspelet blev viktigare.
Eller för att travestera Magnus Uggla: varför ska man spela matchen om man ändå inte vill prata om den efteråt?
Måste försvara startelvan
Under tisdagsförmiddagen blev det för egen del några fotbollsintervjuer med spelare och ledare från STO-regionen. JanneBojan-gate hamnade i fokus.
Till en tränare ställde jag följande fråga: hur hade du reagerat om jag, efter att ditt lag vunnit med 5–0, skulle inleda med att leta efter fel kring en spelare som i mitt tycke fått för lite speltid?
– Men jag måste ju hela tiden kunna försvara min startelva, både inför laget men också alla andra, menade tränaren som ju självfallet har helt rätt.
Någon läsare kanske tänker om mig att ”men du kan ju inget om fotboll”. På det svarar jag: alldeles riktigt! Skulle aldrig drömma om att påstå att jag kan något eller ens ge sken av det!
Men.
Jag vet hur man ställer frågor.
Jag vet vad uppdraget bör vara: att få svar.
När Janne inte ville lyssna och Bojan inte ville veta uppstod en direktsänd medial härdsmälta. Och frågan kvarstår: kommer Jesper att få spela mer? Kanske hade både du och jag fått veta mer redan i måndags kväll om frågan varit ”hur ser du på Jesper Karlssons frisparksmål samt hans fortsatta framtid i landslaget?”
Jag är ganska säker på att Janne velat svara på det och att Bojan framstått som direkt smart. Men man behöver onekligen vara två för att kunna dansa.
LÄS MER:Fotbollsprofilen Markus Johannesson föreläste för hundra fotbollstjejer i Orust FC
LÄS MER:Tidigare Sif-tränaren William Lundin tar över IFK Göteborg
LÄS MER:Efter mer än 20 år som bas för Gilleby IF är Sven Gunnar klar med sitt uppdrag
