Han vikarierar som lärare på en skola i Göteborg men har också haft en lärorik tid som fotbollsspelare. Det blir lätt så om man som Lukas Corner har hunnit med spel i England, Gibraltar och Italien. Lika utskälld som han blev i Gibraltar lär han dock inte bli i Stenungsunds IF.
Platsen är Kvibergsskolan i östra Göteborg i gränslandet mellan Gamlestaden och Utby. Det är ett område där det har byggts – och byggs – massor av bostäder.
På cykeln på väg mellan hemmet i Utby och skolan, där han jobbar sedan tre månader tillbaka, passerade han alla de gräsplaner i Kviberg som normalt sett under Gothia Cup är platsen för massor av matcher.
– På skolan gör det jag blir kallad att göra. Just nu har jag matte med sjuor och åttor. Det är väl kanske inte de enklaste åldrarna när man ska ha matte, säger Lukas om uppdraget på Kvibergsskolan.
Att få eleverna att fokusera är en utmaning.
– Man kan få enskilda och smågrupper att fokusera. Då går jag bort och sitter med dem själv medan en annan lärare får ta helklassen.
Anfallaren Lukas Corner är en av flera nya spelare i årets upplaga av Stenungsunds IF i division 2. Bakom sig har en ganska typisk fotbollsuppväxt i klubbar i Göteborg.
Han skiljer sig dock från mängden i gränslandet mellan att vara tonåring och bli ung man då han tillbringade delar av sin fotbollstid i England, Gibraltar och Italien. Särskilt rik på pengar blev han kanske inte. Däremot på erfarenheter.
Men vi börjar från början. Med hans efternamn. Som han fått efter pappa Ian.
– Han är från Uxbridge och Hillingdon nära flygplatsen Heathrow i England. Mamma och pappa fick mig när de varit tillsammans i sju-åtta år, men det tog slut ett år efter att jag föddes.
Mamma Jenny träffade den man som under många år varit styvpappa, men Lukas poängterar att hans biologiska pappa alltid har funnits där.
Lukas hann som barn med mer än fotboll. ”Det är så många sporter, det är helt sjukt” säger han.
– Boxning, innebandy, tennis, fäktning ett tag, baseball, klättring i ett år...jag tyckte bara att det var kul att testa, säger han.
”Boxning var jäkligt kul! Hade det inte blivit fotboll hade det nog blivit boxning.”
– Boxning var jäkligt kul! Hade det inte blivit fotboll hade det nog blivit boxning, säger han som slutade med det efter att ha brutit armen – när han åkte skidor.
– Och säsongen var ändå slut. Jag förnyade inte medlemskapet. Plus att jag ville satsa mer seriöst på fotbollen, säger Lukas som då var 13-14 år gammal.
Med start i Qviding hamnade han via stopp i Jonsered och Utsikten till slut i Sävedalen. I den senare klubben ”flöt det på bra och jag fick träna med A-laget plus spela med U21-laget”.
– Men sedan kände jag att jag ville testa utomlands, säger han.
– Men det var lurendrejeri.
Sensommaren 2019 hamnade han i England och en akademi/lag med löfte om att få provträna med Oxford United i league 1. En scout hade sett honom spela.
– De sa ”kom till oss i några veckor, så får vi dig redo för provträning”. Jag frågade varje vecka när fasen jag skulle få provspela. Till slut sa de att ”det blir inget”. Så då åkte jag därifrån, säger Lukas.
Färden i England tog honom också till Mousehole i Cornwall i sydvästra England.
– Där var det riktigt bra spelare...alltså, jag vet inte hur de hade fått dit så bra spelare! Där fanns det ett vanligt, enkelt, brôtigt lag plus några unga och riktigt bra spelare. Fyra fransmän, varav en hade lirat med Mbappé i Monaco (nu storstjärna i franska PSG), en från Chelseas U23 som tränat med Eden Hazard, en som spelat i ett större lag i Kroatien, en portugis och så jag då, säger Lukas som kände att han platsade i detta brokiga gäng.
– Jag var där i en månad eller sex veckor men fick ingen provträning med laget. Då åkte jag därifrån.
Pappa Ian bodde i Marbella i Spanien. Dit reste Lukas för att hitta en klubb. Han var där ganska länge och var nära kontrakt med Estepona. Men istället för en spansk klubb blev det spel i Gibraltar.
På olika vägar fick Lukas kontakt med Ian Hendon. Han var tidigare var assisterande till Sam Allardyce i West Ham United, men var nu manager för Europa Point. Här fick Lukas plats lagom till att andra halvan av säsongen i Gibraltar skulle spelas.
– Han lovade allt möjligt men jag tyckte han var väldigt bra. En väldigt engelsk tränare. Han skrek mycket ha ha!
Management by fear?
– Han skrek på mig på planen så att jag nästan sket ner mig! En gång skadade jag mig på planen. Jag haltade av i halvlek och han sa ”you man the fuck up, you fucking pussy!”, säger Lukas och skrattar.
Ligan i Gibraltar är speciell. Den består av tolv lag. Alla spelar samtliga matcher på samma arena – Victoria Stadium – som är belägen nära flygplatsen. Riktigt nära.
– En gång under match landade det ett stort plan. Då hörde man ju ingenting!
”En gång skadade jag mig på planen. Jag haltade av i halvlek och han sa ”you man the fuck up, you fucking pussy!”
I varje startelva måste minst fyra spelare vara från Gibraltar. De bästa lagen med bra ekonomi kunde köpa de bästa spelarna.
– Vi hann bara spela nio matcher innan pandemin kom. Det hade gått ganska bra för mig. Min dåvarande flickvän och jag bodde kvar ett tag, två-tre veckor, men insåg att pandemin inte kommer att släppa. Då åkte vi hem.
Han tränade med Lunden i division 5, mest för att hålla igång, men efter sommaren 2020 reste han åter till Estepona för att provspela. Det gick bra men laget kunde ändå inte ta in Lukas.
– En kompis i Spanien hade kontakt med en agent som hade kontakt med en kille som hade kontakt med ett lag i Italien. Det var ett lag i den italienska femtedivisionen – Eccellenza – vilket inte lät så spännande. Men jag tänkte att om de betalar flyget, så åker jag ner.
Laget var Siracusa Calcio i sydöstra Sicilien. Klubben hade spelat i Serie C så sent som 2018/19. Även om nivån kanske inte var så hög var träningarna seriösa plus att alla var heltidsproffs.
”Man kunde leva på fotbollen men det var många som hade ett andrajobb också.”
– Man kunde leva på fotbollen men det var många som hade ett andrajobb också. Jag hann spela en halvlek. I slutet av november fick jag åka hem igen. Ligan stängde ner. Vi fick inte ens träna, säger Lukas som sammanlagt var på Sicilien i sex veckor.
Vad hann du få för intryck?
– Människorna var hur trevliga som helst! Jag tror det var tre i laget som kunde engelska. De pratade jag mest med.
Men du fattade att du skulle spela attaccante det vill säga anfallare?
– Precis! Siracusa var en jäkligt häftig upplevelse. Jag hade gärna spelat inför publik. De sa att det brukade vara flera tusen på plats.
I mars i år blev Lukas klar för Stenungsunds IF. Han bor kvar i Göteborg och pendlar för träningar och matcher. På tisdag kväll spelar Sif träningsmatch mot Gauthiod. På lördag är det premiär hemma mot seriefavoriten IK Oddevold.
Du är ju anfallare nu. Har du alltid varit det?
– Jag började som anfallare i Qviding för jag var ganska snabb. Sedan var jag yttermittfältare, ett tag ytterback, och så yttermittfältare under ganska lång tid, säger han.
– Under min period i England pratade jag med en av coacherna. Han sa ”du kan spela på båda positionerna, men du måste satsa på en”. Jag har ganska bra storlek (188 centimeter), så jag har varit anfallare sedan dess, säger Lukas som i Sif är tänkt som just anfallare eller som nummer tio.
– Jag är så jäkla taggad på att få spela! Det känns som att jag haft försäsong i ett år nu. Jag vill se till att det går bra för laget för vi har många bra spelare.
Lukas Corner
Född: 14 januari 1999
Familj: Mamma Jenny, pappa Ian, styvpappa och fem syskon.
Tidigare klubbar: Qviding, Jonsered, Utsikten, Sävedalen, Europa Point och Siracusa.
Gör: Lärarvikarie på Kvibergsskolan i Göteborg.
Namnet: ”Jag heter egentligen Lukas Lindholm Corner men du kan skriva Lukas Corner. Det låter coolare. Men morsan blir inte så glad ha ha”.
Aktuell som: Seriepremiär i division 2 lördagen den 5 juni med Stenungsunds IF hemma mot IK Oddevold.
