Det är lätt att se kärleken mellan Dennis Karlsson och Ulla Hagman. Ulla och hennes familj har blivit viktiga personer för Dennis, det är med dem han firar alla storhelger och tillsammans med Ulla han får komma ut på ett av sina största intressen: loppisar. Foto Erika Olofsson
Det är lätt att se kärleken mellan Dennis Karlsson och Ulla Hagman. Ulla och hennes familj har blivit viktiga personer för Dennis, det är med dem han firar alla storhelger och tillsammans med Ulla han får komma ut på ett av sina största intressen: loppisar. Foto Erika Olofsson Bild: -

Ulla har blivit Dennis extra familj

De småkivas lite som kompisar gör, firar jul tillsammans och tar gärna en promenad ihop. Ulla Hagman är kontaktperson för Dennis Karlsson, och har under åren kommit att bli en av hans nära vänner.

ANNONS
|

De fnittrar lite då samtalet kommer in på julbordet de åt i helgen. Dennis Karlsson som bor på gruppboendet Ekelyckan i Svanesund har i dag besök av sin kontaktperson Ulla Hagman. På bordet ligger ett paket kakor och kaffet är snart klart.

– Det var bara vi två som var ute och åt, det var mysigt. Då åt jag så jag storknade, berättar Dennis om träffen de hade tillsammans i Jordhammar.

Julbord blir det varje år för de båda vännerna, på självaste julafton.

– Vi firar alltid julafton tillsammans, påsk också för den delen. Dennis har ingen nära familj så det har blivit naturligt för honom och oss att vi firar tillsammans med min familj, säger Ulla Hagman.

ANNONS

De träffas regelbundet, träffarna läggs upp utifrån då Dennis kan. Dennis jobbar i café- och servicegruppen vid Ängås skola, ett jobb han haft i 20 års tid och som han trivs utmärkt med. Mycket av det sociala sammanhanget får han via jobbet eller via kompisarna på gruppboendet men att ha Ulla som kontakt utanför jobb och hem uppskattar han mycket.

Han tittar kärleksfullt på Ulla samtidigt som han benämner henne som ”min Ulla”.

– Vi brukar åka och fika, jag gillar kaffe, säger Dennis och fortsätter:

– Vi åker ofta på loppisar, det är kul. Men nu är det slut på loppissäsongen, men den börjar snart igen. Då ska vi åka på flera loppisar, Ulla och jag.

Ulla skrattar igenkännande åt Dennis beskrivningar av deras loppisrundor. De har ett nära band. Vänskapen går många år tillbaka i tiden. De lärde känna varandra då Ulla arbetade vid Ängås skola som fritidsledare. Då Dennis förra kontaktperson valde att sluta, blev det ett naturligt byte att Ulla tog över.

– Kemin stämmer mellan mig och Dennis. Dennis har kommit att bli så mycket mer för mig och min familj. Han är inte en brukare som jag träffar då och då, han tillhör vår familj.

En kontaktperson är en kompis utanför boendet eller familjen, en kompis som brukaren kan göra saker med. En kompis som följer med på bio, går på konserter eller bara vill sätta sig ned och prata en stund. Att få komma utanför arbetet och gruppboendes väggar är något Dennis uppskattar mycket. Han berättar ingående om vad han hittat på under åren tillsammans med Ullas man Kurre, om det årliga julklappsspelet med Ullas barn och hur mycket han uppskattar att gosa med Ullas hundar och katter.

– Även med platthunden, fast den bor inte hos Ulla utan hos Hanna, beskriver Dennis mopsen Olle.

Tanken med en kontaktperson är att brukaren ska få komma ut på saker utanför gruppbostaden. Ulla är som kontaktperson en kompis utanför vardagen. Hon märker tydligt hur mycket Dennis uppskattar deras träffar.

– För honom är det så oerhört betydelsefullt att träffa mig och min familj. Vi brukar slå oss ned i januari och Dennis får berätta vad han vill att vi ska göra under året, vilka loppisar vi ska gå på och om det är någon film han vill se, för Dennis gillar att gå på bio. Listan sätter sedan han på kylen så han har full koll på när vi ska ses och vad vi ska göra.

 Ulla vill stryka under hur roligt det är att vara kontaktperson. Det är inget betungande uppdrag utan uppdraget blir vad man gör det till, menar hon.

– Dennis gillar ju att komma hem till mig och äta middag med familjen, ha musikquiz och slappa framför tv´n. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Det viktiga är inte att hitta på en mängd olika saker, utan att man ses och kan höras av. Det är inte på något sätt arbetsamt att vara kontaktperson, bara roligt. Jag hoppas verkligen att fler våga prova, för det betyder så mycket för den enskilda personen att få ha en kontaktperson.

Erika Olofsson

0303-728229

erika.olofsson@lokaltidningesto.se

Orust uppfyller inte lagkravet

Kontaktperson är ett bistånd som kan beviljas enligt Socialtjänstlagen eller LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Syftet med biståndet är att personen med funktionsnedsättning ska få ett större socialt nätverk och kunna komma ut på aktiviteter. Tanken med biståndet är att personen med funktionsvariation ska få ett större socialt nätverk och kunna komma ut på aktiviteter.

Behovet är mycket stort påpekar kommunalråd Catharina Bråkenhielm (S).

– Vi har 26 ärenden som inte är verkställda där människor med funktionsvariation efter biståndsbedömning har rätt till kontaktperson men det är svårt att att få tag på kontaktpersoner. Vi kan inte uppfylla lagkravet, för det finns väldigt få som vill hjälpa till som kontaktpersoner.

Hon påpekar att många funktionsvarierade har ett stort behov av att komma ut, att skapa ett socialt liv att få leva som alla andra.

– Som kontaktperson är du ett stöd i många olika saker, från att ta en fika tillsammans eller bara träffas för att ta en promenad. Tyvärr är idealiteten att hjälpa andra människor alldeles för svag.

ANNONS