Den ofrivillige komikern ses inte längre som en ”stabo”

Ett elakt diskbråck hindrar att vi ses vid sommarparadiset.

– Jag är inte så rörlig just nu. Dessutom har jag dansat balett med mitt diskbråck istället för att vila. Det var kanske inte så smart gjort. Eller, dansat och dansat förresten – jag har rört mig i lite balettliknande poser.

Peter Apelgren har precis avslutat sin uppsättning ”Peter Pan och Wendy” på Lorensbergsteatern. Produktionen var stor och att ställa in på grund av diskbråck var inte ett alternativ.

– Nej, 120 personer var inblandade i balettuppsättningen och den var grymt rolig att göra så jag åt värktabletter istället för att vila ryggen.

Peter Apelgren – som kan titulera sig både skådespelare, komiker, konstnär, manusförfattare, programledare, föreläsare och säkert något mer – är kanske i andras ögon först och främst komiker. Själv kallar han sig ofrivillig komiker.

– Alltså, det där med komik, det var jag aldrig intresserad av. Jag råkade bara vara bra på det. Jag hade mycket hellre velat vara en introvert butter konstnär som ber folk dra åt helvete. Men på något sätt blev jag Göteborgaren personifierad, en go´gubbe. Det är kanske inte så konstigt, jag är inte så jävla butter och mörk. Jag är mest glad.

Hamnade på Orust av en slump

Att det blev sommarställe på Orust är mycket av en slump.

– Jag vet inte riktigt om jag är en typisk västkustbo. Jag är jävligt labradorig när det kommer till geografi. Jag har bott i Västindien och i Italien, jag tycker helt enkelt att det är fint där jag är. Jag älskar vårt sommarställe och tycker att Orust är fint, framförallt är det himla vackert på de östra delarna av ön. Men jag tror att jag kan se det fina överallt. The art is in the eyes of the beholder och så vidare.

Peter Apelgren är född i Göteborg och flyttade vid tretton års ålder till Ucklum där familjen sedan tidigare hade sommarställe. Att få flytta till landet beskriver han som en dröm där han fick många nya härliga kompisar som gjorde kul saker tillsammans. Bland annat spelade han fotboll.

– Jag minns en gång när jag satt på någon buss efter att ha spelat fotboll i Stala eller nå´t. Jag tyckte landskapet på Orust var så fint, nästan engelskt. Inbäddat i lövskog och inte så lättillgängligt. Kanske var det då jag fastnade för Orust?

Han beskriver sitt sommarställe och de östra delarna av Orust som innanmätet på en krabba.

– Man vill ha det gottaste. Jag äter bara smöret, klorna får någon annan ta.

Gillar ”bonnafrukost”

En typisk dag på landet börjar med en cykeltur någon kilometer för att ta ett morgondopp, berättar han.

– När vi är hemma igen käkar vi frukost. Gärna en rejäl bonnafrukost, det gillar både min dotter Olga och jag. Anna äter bär, fröer, avokado och sån´t. Sedan är det dags för en aktivitet på något vis. Det kan vara allt från att försöka få våra zucchiniplantor att inte ta över hela stället till att kompromissa med ett bålgetingbo vi hittat i en holk och så vidare.

– Efter det vill jag ha en slow eftermiddag, gärna med ett glas rosé. Har vi tur blir det ett bad till, vi läser, jag målar en akvarell och sedan grillar vi kanske något gott. Efter det säger jag ”Gud, vad trött jag är!” och så går jag och lägger mig.

– Vi har förresten också en rolig tävling i familjen. Vi åker till Göksäter, alla får trettio spänn och för dem ska man köpa det värsta man kan hitta. Det kan vara en åsna som bajsar ut cigaretter eller så. Man köper hemlighet så att ingen annan ser vad man har köpt. När vi är hemma igen ställer vi ut våra grejer och vinnaren koras. Då får vi också gissa vem som har köpt vad.

Peter Apelgren skrattar mycket när han berättar och det är svårt att inte ryckas med. Orden ”Jag är mest glad” jag hörde inledningsvis i vår intervju får en innebörd och själv viker jag mig dubbel av skratt ett otal gånger under vårt samtal.

Det mesta Peter Apelgren gör i sitt yrkesliv tar han relativt lätt på berättar han.

– Inte lätt som i att vara nonchalant, men jag bara gör. Jag har haft flera roller som skådis till exempel, men det gör mig inte så nervös. Jag är inte utbildad skådis, jag gör så gott jag kan och har roligt under tiden. Det ordnar sig liksom. Men så kommer vi till konsten … Jag har en jävla jobbig inställning till konst. Jag är utbildad konstnär, det är den enda utbildningen jag har och jag kan inte lajja bort det.

Målar varje dag

Konsten innebär för Peter Apelgren, förutom allvar, också många ”inten”.

– Det får inte vara för pretentiöst, det får inte vara si, det får inte vara så. Och det är svårt. Jag har otroligt höga krav på mig själv och konsten ger mig ångest i mångt och mycket. Jag målar på riktigt och det måste betyda något. Du vet, man rotar i känslor och tankar. Det gör också att jag måste ”glömma av” den förra målningen jag gjorde innan jag gör en ny.

Peter Apelgren berättar att han på allvar bär en känsla av att han faktiskt inte kan måla. Ändå målar han varje dag.

– Men precis. Det är ångest exakt hela tiden. Att måla är att börja om varje dag. Som att göra något jag inte kan – varje dag. Det är skitjobbigt. Det är som att hoppa på isflak, man får inte vara för länge på varje ställe för då sjunker man. En tröst är att andra också är rätt kassa på konst – jag behöver inte vinna, bara alla andra förlorar, skrattar han.

I sommar är Peter Apelgren aktuell med en konstutställning i Museisjöboden i Mollösund tillsammans med sin vän och kollega Björn Gustafsson.

– Jag hade en utställning i Mollösund förra året och det var himla kul. I år sade Björn att han ville vara med och jag hade ingen aning om att han målar. Han har nyss börjat men jag har sett hans konst, han är bra. Vi trivs gott tillsammans och jag ser mycket fram emot vår utställning och att få käka kräftor ihop med Björn.

LÄS MER:Kända komikerna ställer ut tillsammans – i Mollösund

LÄS MER:Ny obemannad butik öppnar i Ucklum

Jessica Roos Rahmquist