De fanns förr tusentals av dem, de små stinkpaddorna på Käringön. För 30-40 år sedan gick det nästan inte att promenera vid dammen Lille Väla på Käringön, för det fanns paddor överallt.
I dag är det annat, paddorna är i stort sett utrotade.
– Det gjordes en inventering i somras av biolog Claes Andrén, som under många år följt paddorna på Käringön. Han kunde endast hitta fem individer av stinkpaddan, säger Anna Stenström, Naturavdelningen vid Länsstyrelsen Västra Götalands län.
Röjer bort sly
Länsstyrelsen har startat upp ett åtgärdsprogram för att rädda den lilla stinkpaddan. Tillsammans med Orust kommun och aktiva i samhällsföreningen på Käringön försöker länsstyrelsen göra miljön vid Lille Väla så bra att paddorna blir fler. Ett steg i detta är att rensa upp i och runt dammen Lille Väla. I veckan tas sly bort vid dammen, det grävs även bort jord vid dammens kanter för att förbättra boendemiljön för groddjuren.
– Dammen har vuxit igen de senaste 30-40 åren. För många år sedan gjordes en restaurering av Lille Väla men det är dags igen. Länsstyrelsen och kommunen, tillsammans med engagerade Käringöbor, ser nu till att dammen öppnas upp igen så att paddorna ska få en bra miljö.
Röjningen av dammen görs nu i november, då paddorna sökt sin vintervila i stenrösen. De kommer därför inte att störas av markarbeten som utförs. Till våren då stinkpaddorna vakar upp igen ska Lille Väla återigen vara en välkomnande plats att vistas i. Ytterligare ett antal andra små dammar på Käringön kommer samtidigt att röjas och se ses över.
Bättre boendemiljö ger trivsel
– Det har gjorts en röjning söder om Lille Väla som inte länsstyrelsen är delaktig i, men vi har fått till oss från oroliga Käringöbor att den röjningen är genomförd.
Stinkpaddan är en liten groda, endast någon centimeter stor, som helst är ute och rör på sig i skymning och gryning.
– Paddorna tycker om hällar och grunda vattendrag, så kallade hällkar. Tyvärr har Lille Väla under många år fått gro igen, det har även dumpats trädgårdsavfall i dammen, som lett till att dammen vuxit igen.
Förhoppningen Anna Stenström har, är att en bättre boendemiljö ska leda till att paddorna trivs gott och blir fler.
– Projektet med stinkpaddorna på Käringön är ett åtgärdsprogram som länsstyrelsen håller på med i fyra års tid. Efter det ser vi om åtgärderna hjälpt eller om det behöver sättas in fler eller kanske en annan typ av åtgärder. Projektet på Käringön kommer hålla på fram till 2023, sedan gör vi en utvärdering.
Finns paddor på Måseskär
Det finns en population stinkpaddor på Måseskär, inte långt från Käringön. Att flytta äggsträngar från Måseskär till Käringön kan vara aktuellt, med bara om åtgärderna som nu är påbörjade inte får effekt.
– Det är tyvärr inte så enkelt att bara flytta äggsträngar från Måseskär. För att göra det krävs dispens och ytterligare beslut från Naturvårdsverket. Det kommer ta tid att få en livskraftig population av strandpaddor på Käringön igen. Detta är inte klart på fem år, det kommer att ta många år till innan stinkpaddan förökat sig så det finns en stabil stam på Käringön igen.
Stinkpaddan är är klassad som starkt hotad
Stinkpaddan, som också kallas strandpadda, är ett av de mest hotade groddjuren i Sverige. Arten har under 1900-talets senare del haft en kraftig tillbakagång i Sverige och
Den är klassad som starkt hotad. Stinkpaddan/strandpaddan (Epidalea calamita, tidigare Bufo calamita) är en av Sveriges tre paddarter. Arten har traditionellt kallats stinkpadda på västkusten medan strandpadda har varit den vanligaste benämningen i Skåne och Blekinge.
Kroppslängden hos vuxna djur varierar mellan 43 och 80 mm. Honorna är ofta något större än hanarna. Grundfärgen är grå, ljusbrun eller olivfärgad med fläckar i grönt eller brunt. Typiskt för arten är den ljusgula linje som löper längs ryggraden. Strandpaddan har ganska korta bakben, vilket gör att den springer eller går i stället för att hoppa. Paddorna är huvudsakligen aktiva under den mörkare delen av dygnet. Dagtid ligger de i håligheter i marken, under drivved, stenar och stenrösen eller nedgrävd i sand.
I Bohuslän lever stinkpaddan på kala klippöar i den yttre skärgården och den har här ett något avvikande utseende (mindre kroppsstorlek, trubbigare nos och mer röda nyanser på ryggen) och biotopval (kala klippor utsatta för överspolning av havet) I Bohuslän leker stinkpaddan i små hällkar som kan hotas av en växande båtburen turism. Arten har också visat sig vara känslig för försurning av lekvattnen.
Källa: Länsstyrelsen
