Sara fruktar för Alis liv i talibanernas Kabul

Sara Östnäs dotter var i flera år värdfamilj till den afghanska flyktingen Ali. Med tiden blev familjens relation till Ali mycket stark. Men efter fyra år utvisades han – och nu sitter han fast i talibanernas Kabul.
– Det är en maktlöshetskänsla och oro som man inte kan göra så mycket åt, säger Sara.

ANNONS
|

I mitten av augusti intogs Afghanistans huvudstad av talibanerna. Världens medier har visat bilder från flygplatsen i Kabul där desperata afghaner klamrar sig fast vid de amerikanska flygplanen som en sista utväg ut ur landet. Mitt i det oroliga Kabul befinner sig Ali. En man i 20-årsåldern som tidigare bodde på Tjörn, men tvingades lämna Sverige när han utvisades till Afghanistan.

I Röra Strand utanför Kållekärr bor Sara Östnäs på en idyllisk gård omringad av fårhagar, fågelsång och i fjärran hörs ett svagt ljud av bilarna som kör förbi på vägen.

Hennes dotters familj var familjehem åt Ali under största delen av hans tid i Sverige, och Sara kom med tiden att komma honom mycket nära. Idag har hon regelbunden kontakt med Ali via en app i telefonen.

ANNONS

– Innan den här krisen uppstod har vi mest gått och väntat mycket på att det ska hända något positivt. Just nu har vi kontakt varje dag. Igår när vi åkte hem ringde jag upp honom så satt vi och pratade i bilen, det är märkligt. Det blir så närvarande. Det är jättebra ljud och det är jättenära. Så sitter han där i sitt rum och då fokuserar vi mycket på hur det är här och nu eftersom det är en krissituation.

Sara Östnäs på gården utanför Kållekärr.
Sara Östnäs på gården utanför Kållekärr.

Kom ensam till Sverige

Sara berättar att Ali kom till Sverige 2015, helt utan familj. Han hade förlorat sin pappa sedan tidigare, och skiljdes från sin mamma och sina systrar på flyktvägen till Sverige. Efteråt har han försökt hitta dem, men utan framgång.

När han först anlände till Sverige bodde han på ett boende för ensamkommande flyktingar utanför Göteborg. Men han trivdes inte där och bad om att bli flyttad till ett familjehem och då hamnade han hos Saras dotter.

Medan Ali väntade på ett beslut från Migrationsverket, började han med tiden att bygga ett vanligt liv i Sverige. Han gick först klart högstadiet, och började sedan på elektrikerprogrammet på gymnasiet. Han tränade taekwondo och umgicks med kompisar, och relationen till familjen blev allt starkare.

– En tonåring mitt i livet liksom. När vi var på semesterresa i Sverige var han med. Sedan åkte de på en resa utomlands men han kunde inte följa med eftersom han inte har några resehandlingar. Då bodde han här några veckor över en jul. Vi har ju firat jul flera gånger tillsammans, säger Sara.

Kallades till samtal med Migrationsverket

När Ali fick det första utvisningsbeslutet följde en lång juridisk process där beslutet överklagades. Våren 2019 kallades han till slut in på ett återresesamtal hos Migrationsverket.

– När samtalet ägde rum var redan verkställigheten beslutad. Så han var redan utvisad när han fick sitt brev i handen. Jag åkte jag med honom till samtalet. Handläggaren lyssnade inte överhuvudtaget på det vi sade. Hon upprepade bara det hon skulle säga några gånger. ”Reser du ut frivilligt? Har du medel för att köpa en biljett? och du måste skaffa ett papper”.

Ali fick gå färdigt det första året han påbörjat på gymnasiet, och sedan var det dags att åka. När Sara tänker på dagen han reste blir hon först tyst en långt stund.

– Det var en helt förfärlig dag, säger hon och funderar igen.

– Vi hade haft lite avskedsfest hemma hos min dotter dagen innan. Jag tog ledigt från jobbet och körde honom till flygplatsen. Han fick med sig lite pengar som vi la i ett kuvert – sedan vinkade vi av honom.

Lämnade kvar en väska

– Han hade aldrig flugit förut och det fanns ingen som hämtade honom. Han hade aldrig varit i Kabul när han fick resa iväg med sin ryggsäck och resväska. Det står förresten en väska kvar på vinden där han lämnade sånt han inte behövde i Kabul.

Sara visar väskan som mestadels innehåller böcker, några par skor och en rakapparat.

På ett av vindsförråden står en av Alis väskor kvar. Den innehåller saker han ansåg att han inte skulle behöva i Kabul.
På ett av vindsförråden står en av Alis väskor kvar. Den innehåller saker han ansåg att han inte skulle behöva i Kabul. Bild: Gustav Ingerhage

Redan innan talibanerna tog över var det farligt i Kabul, men efter övertagandet har Sara och familjen blivit ännu mer oroliga.

– Ja, vi var lika överraskade som resten av världen att det gick så fort. Vi var inte alls informerade om det och inte Ali heller. Han berättade igår att vissa som förut åkte runt på mopeder nu har stora fina bilar som de har tillskansat sig av folk som har övergett Kabul. De kan få för sig att göra precis vad som helst, säger Sara.

Hon och familjen jobbar fortfarande med att försöka få hem Ali men i dagsläget är det svårt att överhuvudtaget ta sig ut ur Afghanistan. Under tiden försöker Sara se till så Ali klarar sig så gott det går. Delvis genom att bistå honom med pengar, men hon ser också till att han sköter sin vardagliga rutiner för att hålla sig över ytan på en av planetens just nu farligaste platser.

– Jag frågar honom om vad han gör, påminner om vikten av att hålla igång och att äta och sova så att han inte blir deprimerad och tappar hoppet och initiativkraften att påverka sitt liv. Jag oroar mig för att han ger upp hoppet – men mest av allt för att han ska råka illa ut.

– Vi Whatsappar ganska ofta med film så att jag ser honom och ibland är han väldigt nedstämd. Vi väntar ju på att han ska komma tillbaka, det är fortfarande planen. Tänk om jag kunde fixa så att Ali kunde komma hem till Tjörn och bo här igen. Då hade jag gjort det.

Fotnot: Av säkerhetsskäl har Lokaltidningen valt att inte publicera Alis efternamn eller någon bild på honom.

ANNONS