Redan romarna insåg faran av dröjsmål och präglade frasen ”perículum in mora.”
Den 26 februari läste Thomas Hålldén och Gert Kjellberg insändarsidan. Där fanns en artikel vi skrivit den 21 februari. Då fanns ett förebud om att Ryssland skulle kunna erkänna utbrytarstaterna i östra Ukraina. Vi förutsade att Ryssland skulle utnyttja erkännandet för att i enlighet med FN-stadgan kunna bistå dessa hårt ansatta i inbördeskriget. Vi förutsade också att Nato och EU skulle ta detta som skäl att starta sanktioner mot Ryssland och att detta skulle skapa stora problem för oss alla.
Sedan dess har Ryssland startat krig mot Ukraina. Detta är oförenligt med vår övertygelse att våld föder nytt våld och aldrig kan lösa problem och konflikter.
Den som läser vår artikel från 21 februari kan förstå att den skrevs fem dagar före krigsutbrottet. Den som läser slarvigt märker inte detta och frestas markera sin avsky, som Halldén och Kjellberg. Publiceringen av artikeln den 26 blev olycklig. Den skedde sedan chefredaktören påpekat för oss att debattsidan framgent skulle användas för debatt om lokala frågor. Vi har därför inte ens märkt att artikeln tagits in. Samma dag blev vi intervjuade några sidor tidigare i samma tidning. Där finns vår reaktion.
Aggressivitet är alltid olyckligt, och vi vill ta tillfället i akt att påpeka det motbjudande i att det nu endast finns plats för aggressiva känsloyttringar, som endast för krigshetsen vidare utan ett spår av konstruktiva lösningar. Flera stater eldar under våldet med nya vapensändningar, som endast kan öka antalet offer på båda sidor. Stämningen liknar den vid ringside där publiken hetsar kombattanterna.
Det är förvisso svårt att finna lösningar när man saknar kunskap om konfliktens kärna, som idag lett fram till desperation och krig. Grunden är Natos tjugo år av hotfull militär etablering med tjogtals baser nära Rysslands västra och södra gräns. När Ryssland helt berättigat krävde Natos tillbakadragande för allas gemensamma säkerhet reagerade Nato med blankt nej och manar nu på om sanktioner och vapenleveranser. Sverige är med, liksom vid bombningarna av Libyen.
Märkligt nog krävde ingen sanktioner då USA/Nato förde krig i Afghanistan i tjugo år (!) och förstörde Libyen och Irak. Alltid saknas konstruktiva lösningar med krav på eldupphör och förhandlingar med hjälp av oberoende konfliktforskare i akt och mening att skapa rättvis fred.
Men oberoende forskare tillfrågas aldrig. Därför fylls media av oinformerad aggressiv spekulation. Sakkunskap kräver Diagnos-Prognos-Terapi, i denna ordning.
Erni och Ola Friholt