Boenden är en utmaning för människor i utsatta situationer. Särskilt utmanande är det för kvinnor som flytt för livet från en man de levt med. Man lämnar sitt boende för att inte riskera bli ihjälslagen.
Kommunen är ansvarig att underlätta för kvinnor och barn som utsatts för våld att få en ny bostad, enligt Socialtjänstlagen. Men i realiteten följer en rad olika svårigheter för kvinnors utsatthet och boende. Det ser olika ut vilket stöd och hur boenden kan erbjudas beroende på var i landet man befinner sig.
37 procent av alla människor i akut hemlöshet i till exempel Göteborg är kvinnor.
Kvinnlig hemlöshet handlar inte bara om missbruk och beroendeproblem. När kvinnor hamnar i hemlöshet är orsakerna ofta att man blir av med sin lägenhet, att man blir vräkt till följd av en våldsam relation eller skilsmässa med sambo eller make. Det är inte ovanligt att kvinnor också utsätts för ekonomisk misshandel. Den ekonomiska kontrollen är ofta en del av det våld som kvinnor utsätts för i sitt eget hem. När mannen har all kontroll över ekonomin, tar lån och krediter i kvinnans namn så är det mycket svårt att ta sig in på bostadsmarknaden.
Kartläggning visar att det finns få platser på skyddat boende för kvinnor som har beroendeproblematik och att de som fanns användes i liten utsträckning. Det behövs olika sorters behov av boenden beroende på vilken situation man befinner sig i. Men det behövs också reella möjligheter att lämna kommunen.
Det finns flera exempel i landet där civilsamhället ingått samarbeten med privata hyresvärdar för att lösa bostadssituationen för våldsutsatta.
Majoriteten av de våldsutsatta kommer aldrig att nås av detta stöd från civilsamhället. Organisationerna saknar möjlighet att tillhandahålla stadigvarande bostad till alla som behöver det. Dessutom varierar möjligheterna att ingå samarbeten med privata hyresvärdar över landet. Det stöd våldsutsatta och deras barn kan få blir därför ett geografiskt lotteri, där resultatet helt enkelt beror på var i landet en bor.
Civilsamhället har inte något formellt eller lagstadgat ansvar att stötta och skydda våldsutsatta eller lösa deras boendesituation – men det har inte heller någon myndighet eller kommun. Ansvarsfrågan är en gråzon.
Vi S-kvinnor menar att det är hög tid sätter ner foten i hur kvinnors långsiktiga boendesituation kan lösas i Sveriges kommuner med hjälp att allmännyttan, hur kommunerna samverkar kring skyddade boenden för kvinnor och att kommuner ges ett särskilt bostadsförsörjningskrav för våldsutsatta. Jämlikt i hela landet.
Det behövs helt enkelt en nationell handlingsplan för att säkerställa skydd, stöd och stadigvarande boende oavsett kommun och riktlinjer så att våldsutsatta kvinnor får stöd till boende var i landet man än bor.
Janette Olsson, förbundsstyrelsen S-kvinnor
Anki Jirblom Carlsson, ordförande i S-kvinnor Stenungsund