Jag har läst igenom Orust kommuns förslag på ny översiktsplan och reagerar på den negativa skrivningen om landsbygden.
I förslaget står på flera ställen: "bebyggelseutvecklingen på landsbygden är mer återhållsam". Landsbygden ska bevaras och utvecklas, med stark betoning på bevaras och inte med fokus på utveckling.
Argument som självförsörjningsgrad, krisberedskap, livsmedels- och energiproduktion och biologisk mångfald tas upp i rent allmänna ordalag. Dessa punkter borde vara bland det viktigaste i hela planen.
Att värdera sina medborgare efter val av bostadsort känns väldigt märkligt och förlegat 2023, när samhället i övrigt talar om hur viktigt det är att inkludera och skapa delaktighet.
Jag har haft förmånen att få kulturvandra med öns hembygdsförening det senaste året. Vi har letat rester av torpgrunder, trankokerier, kvarnar, båtbyggerier, gruvor och smedjor mm. Vi har blivit varse våra förfäders slit med att bygga hus och stengärdesgårdar.
Vi har fyllts; med vördnad inför deras strävan att bereda minsta åkerlapp och bruka jorden, med fasa över deras ofta tragiska levnadsöden och med beundran över deras livsvilja att orka gå vidare. Vad drev dem? Hyste de en förhoppning om att någon i framtiden skulle ta över och förvalta det som de byggt upp? Hade våra förfäder vaknat upp och fått se förslaget hade de nog gått till tinget.
Hur bevarar och förvaltar vi bäst vårt fantastiska kulturarv och vår attraktiva landsbygd?
Jo, genom att fortsätta gå i våra förfäders fotspår, hålla bygder levande året runt, skapa förutsättningar för kommande generationer att kunna bruka jord och skog och utveckla det som behövs. Men självklart alltid på ett respektfullt och hållbart sätt.
Det är 2023 nu!
Eller som vår nationalskald Evert Taube uttryckte det så fint för åttio år sedan i "Inbjudan till Bohuslän":
".....och leva i de längst förflydda tider och i ditt släktes framtid likaså......"
Lena Kjellman
Flatön